Vår son har kommit in i värsta tvåårstrotsen nu, han "kan själv" när det gäller det mesta. Åtminstone så tror han det.. Det är alltifrån att bestämma själv om och när han ska göra vissa saker, byta blöja t ex, till att han ska klä på sig själv och öppna dörrar, släcka lampor osv. Får han inte göra det han vill eller om vi råkar göra ngt som han tänkt göra så blir det ett fasligt liv och detta händer hur många gånger som helst på en dag *puh* Att han dessutom bestämt sig för att inte sova middag gör det ju inte lättare, för en trött tvååring är en ännu trotsigare tvååring.. Men det sägs att trotåldrarna är viktiga för utvecklingen så det är bara att bita ihop och försöka hjälpa till så att det inte märks ;)
Isak vaknade kl 2 nu i natt och jag har fortfarande inte kunnat somna om (kl är 3.30) så därför sätter jag mig framför datorn en stund. Det är svårt att somna om när man sovit ca 2,5 tim och först hämtar en ledsen son i hallen, sen går upp och hämtar hans täcke och kuddar och gör välling, man hinner vakna till rätt bra på den stunden. Sen när man lägger sig så har man en liten kille bredvid sig som snurrar som en liten propeller i sängen och då blir det svårt att somna om och då börjar man fundera på allt möjligt.
Först jobbet.. det är hur mycket som helst att göra och det känns som att jag inte hinner ngt alls, jag får inte jobba inom det område som jag vill och är utbildad inom och dessutom glömmer jag saker pga stressen (som jag skrivit om förut). Att jag sen fick förslaget till årets löneförhöjning i torsdags innan jag gick hem gör ju inte att jag känner mig mer motiverad att jobba.. Tur att jag var hemma och vabbade i fredags för då var jag grymt missnöjd. Vi har individuell lönesättning och det måste jag säga att det var, men det är ju inga stora marginaler iof (375-700 kr) men om jag inte förtjänat mer än det jag fick och dessutom ligger lägre i lön än vissa andra så undrar jag varför jag ska jobba ihjäl mig? Varför han en kommunekolog 5000 kr mer i månaden än vad jag har t ex? Kanske för att jag har en tjänst som varken uppskattas av arbetsgivaren eller kommuninvånarna? Från och med nu tänker jag inte göra ett dugg mer än jag måste! Dessutom har arbetstiden förändrats till det sämre.. Tur att det finns bra arbetskamrater iaf annars skulle jag nog klappa ihop helt och hållet.
När det är mycket på jobbet så är det dessutom svårt att orka med hemma och det är inte alls kul :( Jag orkar ingenting och humöret blir ju därefter så jag är ingen vidare sambo och mamma just nu. När ska jag orka städa och laga mat som jag borde? När ska gräsmattan klippas? När ska jag sy gardiner till Isaks rum och hur tusan ska jag ha tid och ork att sy dynor till utemöblerna?? Att tänka på annat boende (läs hus) eller fler barn är bara deprimerande, hur ska man ha tid och ork till det? Fast som det känns på jobbet just nu så skulle det inte göra ngt att vara mammaledig ett år.
Sådär ja, nog med klagande just nu.. Ska hämta Anna Wahlgrens "Barnaboken" och se vad det står om tvååringen.. sen är det kanske dags att försöka sova lite för sonen sover ju inte längre än vanligt även om jag varit vaken flera timmar.. Sov gott!
--
Posted by Camillis to Camillis.se at 6/04/2006 03:25:00 AM